Lars Thoréns högtidsföreläsning – onsdag 26 november 2025 kl. 18:00
Föredraget är en granskning av den gängse uppfattningen att författaren Marcel Proust (1871–1922) var en neurotisk hypokondriker, som tillbringade senare delen av sitt liv liggande i ett korkbeklätt rum där han till slut dog av lunginflammation orsakade av pneumokocker.
Berättaren i romansviten På spaning efter den tid som flytt (1913–1927) kan ge det intrycket. Sviten ska dock inte uppfattas som en självbiografi, även om berättaren har tydliga drag av sin upphovsman. Tidigare franska och engelska biografier om Proust har skrivits av litteraturvetare som kommit med mer eller mindre välgrundade uttalanden om orsaken till Prousts omvittnade ohälsa.
Föredragshållaren kommer att beskriva de symtom som Proust upplevde i relation till hur de speglas i romansviten, framför allt med fokus på luftvägarna, de läkare han konsulterade och de behandlingar han förskrevs. Avslutningsvis kommer alternativa orsaker till hans för tidiga död att diskuteras.
Föreläsningen är öppen för alla och äger rum på Medicinhistoriska museet, Eva Lagerwalls väg 8 Uppsala.
Föreläsaren, Carl Lindgren (f. 1948) är barnläkare, disputerad inom neonatologi, författare och kulturskribent. Med sin utgångspunkt inom litteraturvetenskap har han särskilt kommit att intressera sig för gränslandet mellan medicin och skönlitteratur. Detta har han belyst med artiklar i såväl akademiska som populärvetenskapliga tidskrifter.
På Carlsson bokförlag har han givit ut böckerna Ett namn skrivet i vatten – Romantikens medicin i John Keats poesi (2013), Läkare med penna och patos (2021) samt Marcel Proust – liv, lidanden och läkare (2024). Han har varit associate editor för Acta Paediatrica, och mellan åren 2018 – 2025 redaktör för Svensk Medicinhistoriskt tidskrift. Han är sekreterare i Svenska Läkaresällskapets medlemsförening för medicinens historia och ordförande för det svenska Marcel Proust-sällskapet.
Lars Thorén (1921-2007) växte upp i Göteborg och efter studentexamen började han sina medicinska studier i Uppsala. Han avlade läkarexamen 1949 och disputerade 1959 på en experimentell avhandling om patofysiologin bakom galläckage till bukhålan och utnämndes samma år till docent i kirurgi. I mer än två decennier (1965-1988) verkade han som professor och chef för den kirurgiska kliniken vid Akademiska sjukhuset. Thorén bestämde sig tidigt för att bli kirurg och under sin studietid fördjupade han sin utbildning med olika amanuens-tjänstgöringar. Under sin aktiva tid kom Thorén att i hög grad påverka utvecklingen i kirurgi. Han var en erkänt skicklig kirurg med ett brett register inom allmänkirurgin. Han hade ett stort intresse för traumasjukvården och han var en drivande kraft bakom utvecklingen av modern vätske- och nutritionsbehandling.
Han tillhörde pionjärerna inom svensk transplantationskirurgi och i början av 1970-talet kom han att intressera sig för kirurgin av överviktiga patienter. Thoréns aktiva och entusiastiska livsstil gynnade inte bara kirurgin utan kom i hög grad även att gagna medicinens historia. Redan tidigt började han samla föremål och böcker för ett kommande museum i Uppsala. Efter sin pensionering kom Thorén att ägna mesta tiden åt att bygga upp och utveckla det Medicinhistoriska museet i Uppsala. Han hade här stor hjälp av hustrun Ingrid, tidigare barnläkare i Uppsala, liksom av framlidne apotekaren Stig Ekström.
Museet stod färdigt 1995 och kan idag betraktas som ett av landets mest sevärda medicinhistoriska museer.
Thorénföreläsningen instiftades i samband med Thoréns 80-årsdag för att hedra hans mångåriga insatser på det medicinhistoriska området.